Folk jag beundrar:

1. Alla som fostrade barn i Sverige före 1920.

2. Alla på jorden som fostrar barn utan tillgång till rent vatten, god mat och skön bostad.

Denna midsommar, barnens första, firade vi i vackra Bohuslän med släkten och det hela var underbart. Bilder och berättelser från våra äventyr kommer att komma framöver. Först vill jag berätta om vilken upplevelse det var att vistas ute på landet i storfamilj (17 vuxna, 3 barn) utan tillgång till varmvatten, WC, kaklat bardum, välfungerande micro och diapergenie.

Kan konstatera att allting går, det har inte känts så svårt som jag kanske trott. Med 17 andra vuxna i närheten behöver man inte slita med ungarna på samma sätt som i stan där man ofta känner sig isolerad och ensam. Efter en dag med skrik kan man få panik hur lätt som helst. Det betyder så mycket att bli avlastad bara de där små stunderna då man håller på med annat och inte vill avbryta. Att kunna be någon hålla ens barn så att man kan läsa ut en artikel, gå på toaletten, diska färdigt eller liknande är fantastiskt.

Med en vattenkran med kallt vatten i huset var det lite jobbigt men absolut inte omöjligt att klara babyhygien och ersättningskokeri. Vi klarade blöjbytena med våtservetter och gjorde kall ersättning som vi värmde genom att hälla på en skvätt kokande vatten precis innan matningen. Blöjorna lade vi i en separat soptunna som vi bar till sophämtning vid vägen. Det var den enda jobbiga: pappersblöjor innehåller idag så mycket plast och sånt att de inte går att bränna eller kompostera.

Överlag väldigt bra helg, men som sagt: Kristina från Duvemåla- hats off to you, you are my hero!